Som alla intresserade säkert redan känner till så startar JVM i ishockey imorgon den 26 december här på hemmaplan i Malmö.

Trots bara två inspelade guldmedaljer genom åren, så går småkronorna för guld. Som alltid, enligt den uttalade målsättningen.

Det är absolut rätt inställning, om än lite osvensk än så länge. Men transatlanterna har alltid haft den inställningen, medan vi här i Sverige brukade stå med mössan i handen och lite blygt säga ”vi ska göra vårt bästa, så får vi se hur långt det räcker.”

Personligen gillar jag den nya inställningen att ta sig an stora och svåra uppgifter som våra idrottare ställs inför. Inget hymlande om någon hedrande pallplats eller topp sex placering.

Det här är nästan årets höjdpunkt när det gäller ishockey. En tuffare och vuxnare variant av vår egen svenska TV-pucken, med samma offensiva inställning och engagemang.

Fråga bara Niklas Vikegård som satt med i många år tillsammans med Chris Härenstam på SVT och svor ve och förbannelse över all otur som Sverige hade. Helt befogat allt som oftast.

En dag knackade TV 4 på dörren och värvade över honom dit och samma år, 2012, missade han guldfesten på plats som bisittare borta i Kanada. Kanske en aning snöpligt för honom.

Med 1-0 (0-0, 0-0, 0-0, 1-0) och efter 10.09 in i övertiden, torsdagen den 5 januari 2012 i Scotiabank Saddledome, Calgary, Kanada såg Mika Zibanejad till att fixa Sveriges blott andra guld JVM-hockeyn.

Det första guldet kom 1981 då turneringen avgjordes med ett helt annat upplägg än idag. Det spelades med upp -och nedflyttnings grupper och sedan en medaljgrupp med fyra lag där alla mötte alla.

Lagen som ingick där var i tur och ordning Sverige, Finland, Sovjetunionen och Tjeckoslovakien. Bäste poänggörare för Sverige blev trefaldige SM-vinnaren med Färjestad, backen Håkan Nordin.

Flest mål för Sverige gjorde Björklöven/NHL-spelaren Patrik Sundström med 7 mål, dock ingen assist. Var inte det ovanligt för att vara honom?

Tänk om småkronorna kunde vinna ett tredje JVM-guld på hemmaplan i vår egen skånska huvudstad Malmö med sin fina Malmö Arena. Vilken glädje och vilket tryck det skulle bli då i arenan.

5 – 4 mot Kanada i sudden och en gigantiskt stor TV-puck hög av spelare nere i ena hörnet. Precis där jag står med kameran i högsta hugg. Det kallar jag ståpäls, så svensk jag är.

Faktum är att det finns inte så många lagsporter som kan engagera så mycket som ishockey. Fixa biljetter du med.

Spelprogrammet hittar du här.

Kolla och lyssna här på fyra minuter av godbitar och tokglädje från finalen 2012.