Onsdag, 9 oktober, 2024 | Dagens namn är: Ingrid, Inger |
 
 

En månad kvar till premiären

Om allt går som det ska, så är det idag exakt en månad kvar tills Sverige återigen har en förare på startlinjen i Formel 1. Kumlagrabben Marcus Ericsson fick ett kontrakt med Caterham F1 Team.

Inte sedan i Canada den 2 juni 1991 har vi haft en förare i F1 cirkusen. Det var Stefan ”Lill-Lövis” Johansson som kämpade i en omöjlig bil i stallet AGS-Ford. Han fick ge upp på 48:de varvet efter att ha kvalat in som 25:a av 26 startande.

Det finns väl en viss risk för att Marcus riskerar samma öde. Nu finns det inte lika många stall som det fanns 1991, så kvala in ska han göra. Då, i Canada, hade Lill-Lövis trettiotre andra förare att tampas med i kvalet. Om 26 startplatser.

Marcus Ericsson - Caterham-Renault 2014

Marcus Ericsson – Caterham-Renault 2014

Nu är det elva stall och således 22 förare totalt, precis som det var förra året, och då i det första racet i Melbourne tog Caterham hand om de två sista platserna på startgriden.

Men tillförlitligheten på det maskinella var stabil. I nitton lopp, vilket då innebär 38 starter på två förare, bröt Caterham bara fem gånger p.g.a. tekniska problem. Men det saknades lite fart, tyvärr.

Så vi ska inte ha några större förhoppningar på framskjutna placeringar för Marcus. Det skulle vara att lägga en ännu större börda på hans unga axlar. Stallet självt har ju inte hjälpt till att lätta på den bördan.

De gick ut med en kommuniké till media att om man inte presterar i år så lägger man ner verksamheten. Detta är den femte säsongen för stallet och ingen kan ju påstå att det har gått lysande.

Noll poäng debutsäsongen 2010, då som stall Lotus-Cosworth. Noll poäng säsongen 2011, då som stall Lotus-Renault. 2012 0ch 2013 tävlade man som stall Caterham-Renault, men med samma resultat som tidigare. Noll poäng.

Vi ska så klart inte jämföra Marcus med vår störste F1 stjärna genom tiderna, Ronnie Peterson. En sak har de dock gemensamt. De är närkingar båda två – Örebro och Kumla.

Alla de här olika namnen har att göra med namnrättigheterna till det gamla ärevördiga F1 namnet Lotus. Samma stall som Ronnie Peterson körde för, då med namnet Lotus-Ford, när han kraschade den 10 september 1978 på Monzabanan, strax utanför Milano i Italien.

Dagen efter kom det ofattbara beskedet att Ronnie hade avlidit av skadorna han hade ådragit sig. Det blev en del utredningar om olyckan, men inget jag ska gå in på här.

Ronnie Peterson efter segern på Kyalami 1978

Ronnie Peterson efter segern på Kyalami

Den säsongen, 1978, hade Lotus en väldigt bra säsong med åtta vinster av sexton möjliga. Mario Andretti vann sex race och Ronnie vann två och Andretti blev världsmästare. Lotus-Ford vann konstruktörsmästerskapet med 28 poäng före Ferrari.

Säsongens första seger för Ronnie kom på Kyalamibanan i Syd-Afrika i en kamp mot Patrick Depailler i en Tyrrell-Ford. Han vann med en marginal på + 0.466 sekunder efter 78 körda varv.

Den andra segern kom på Österreichring den 13 augusti. Även då var det före Patrick Depailler, men denna gång med betydligt större marginal (+ 47.44 min). Lotus stod etta (Ronnie) och tvåa (Mario) på griden, men Andretti kraschade redan på det första varvet.

Med två race kvar efter Ronnie Petersons död, i USA och Kanada, blev det svårt för Lotus att mobilisera den där riktiga glöden.

Andretti bröt i USA och slutade tia i Kanada. Jean Pierre Jarier ersatte Ronnie, men fick bryta båda racen med tekniska problem.

Slutställning 1978 / 16 Race – 21 förare tog poäng:

1 Mario Andretti USA Lotus-Ford 64
2 Ronnie Peterson Sverige Lotus-Ford 51
3 Carlos Reutemann Argentina Ferrari 48
4 Niki Lauda Österrike Brabham-Alfa Romeo 44
5 Patrick Depailler Frankrike Tyrrell-Ford 34
6 John Watson Nordirland Brabham-Alfa Romeo 25
7 Jody Scheckter Syd-Afrika Wolf-Ford 24
8 Jacques Laffite Frankrike Ligier-Matra 19
9 Gilles Villeneuve Kanada Ferrari 17
10 Emerson Fittipaldi Brasilien Fittipaldi-Ford 17
11 Alan Jones Australien Williams-Ford 11
12 Riccardo Patrese Italien Arrow-Ford 11
13 James Hunt England McLaren-Ford 8
14 Patrick Tambay Frankrike McLaren-Ford 8
15 Didier Pironi Frankrike Tyrrell-Ford 7
16 Clay Regazzoni Schweiz Shadow-Ford 4
17 Jean Pierre Jabouille Frankrike Renault 3
18 Hans Joachim Stuck Tyskland Shadow-Ford 2
19 Vittorio Brambilla Italien Surtees-Ford 1
20 Derek Daly Irland Ensign-Ford 1
21 Hector Rebaque Mexico Lotus-Ford 1
Bookmark and Share
 
 
Om Simrishamnsbladet
Om Copyright
Sidfot kolumn 3

[redigera innehåll från kontrollpanelen]

Sidfot kolumn 4

[redigera innehåll från kontrollpanelen]