Det var en solig och skön eftermiddag på torget i Simrishamn och med en avspänd Gustav Fridolin som mer eller mindre var på ”himmaplan”. Det var överhuvudtaget en avspänd atmosfär, långt från kravaller och annat jävelskap.

Branteviksbon och miljöpartisten Beril Torekull agerade som ”utfrågare”/intervjuare. Det var dock ingen utfrågning i samma anda som partiledarutfrågningen i SVT, ledd av Anna Hedenmo och Mats Knutson.

Det ska det såklart inte vara heller, utan meningen med ett sådant här torgmöte är självfallet att få ut partiets budskap till åhörarna.

Det tycker jag att de lyckades med, mycket tack vare Fridolins lugna och genomtänkta svar.

Ok, låt vara att de säkerligen hade pratat igenom frågeställningen, men så går det ofta till i andra sammanhang också.

Vad var det språkröret sa då? Bland annat tog han upp den försämrade servicen inom tågtrafiken med en egen erfarenhet:

– Det är ju egentligen inte så att det saknas jobb. För vi måste lägga ny järnvägsräls och införa helt nya järnvägslinjer för att möta den ökande efterfrågan på järnvägstransporter. Vi måste också rusta upp det befintliga järnvägsnätet så att man kan lita på att det fungerar.

Gustav Fridolin berättade att han själv under den här valrörelsen har upplevt en massa förseningar och inställda tåg.

Så där ja. Det skadar inte att makthavarna / blivande makthavare får känna på det som den vanliga lilla människan upplever ständigt. Framförallt de stackare som arbetspendlar mellan Simrishamn och Malmö t.ex.

Emellanåt blir de behandlade sämre än boskap av Fjånetrafiken. Förlåt, nu var jag där igen. Skånetrafiken menar jag.

– Jag tror att alla här kan bli väckta mitt i natten och räkna upp minst två tyska bilmärken. Kanske fyra. Tyskland är det stora bil-landet i Europa, sa Fridolin.

– Det har det alltid varit och vi kommer att fortsätta med våra bilar även om många av dem kommer att gå på nya bränslen. Men om vi vågar ta klimathotet på allvar och göra de investeringar som krävs för detta, då kommer det också att finnas jobb.

Sjuk- äldrevården avhandlades också med olika exempel på hur Miljöpartiet vill förbättra villkoren för undersköterskor, sjuksköterskor och personal inom äldrevården att vidareutbilda sig.

– Om en sjuksköterska ska vidareutbilda sig så är det ofta så att han/hon får betala för detta själv. När man sedan kommer tillbaka med mer kunskap så kan man ofta få lägre lön än när man gick en gång i tiden. Bara för att man har missat en lönerevision.

– Om man inte premierar att människor vidareutbildar sig så kommer människor att söka sig därifrån. Så vi måste ha bättre villkor.

Sedan får han frågan av Torekull om partiet ställer sig bakom vinster inom vården och välfärden. Kan man lita på att Miljöpartiet är företagsvänligt och tillåter
initiativskraftiga personer att t.ex. starta ett vårdbolag.

– Det tillåter vi absolut. Men vi måste vara tydliga angående de skattepengar som gemene man lägger in. Det ska komma skoleleverna, de äldre som får vård och omsorg och sjukhuspatienterna till del. Det ska vara för kvalitén i deras verksamhet som dessa skattepengar ska vara till för.

Partiets slogan för Simrishamns kommun lyder ”Ett långsiktigt hållbart Simrishamn”.

Sedan räknar man upp tre solidaritetspunkter som ligger till grund för partiets politik. Solidaritet med världens människor, kommande generationer och med djur, natur och det ekologiska systemet.

För att förverkliga denna gröna solidaritet i Simrishamn har man knåpat ihop fem fokuspunkter:

Gör Simrishamn till Ekokommun.

Satsa på byarna.

Laga maten där den äts.

Satsa på kulturen.

Stå upp för jämställdhet och solidaritet.

Kanske finkulturen redan får tillräckligt. Varför inte en riktig rockfestival på lämplig plats vid havet? Eller blir det för högljutt för pensionärerna? Förlåt, invånarna menar jag.

Räkna gärna in sport, i synnerhet fotboll, i punkt fyra. Det är en form av kultur i ett samhälle. Men jag förmodar att pengarna och intresset saknas för den sortens kultur.

Men om lilla Mjällby (1254 inv. 20101231) kan hushålla ett allsvenskt lag så är det snudd på att Gärsnäs (1000 inv. 20101231) skulle kunna få allsvenskt spel på Gärsvalla.

När jag växte upp i Malmö på femtio- sextio talet var det väl ingen som trodde att Malmö en dag skulle vinna två SM-guld i ishockey. Skåne i TV-pucken var nästan ett skämt då. Men det fanns en viss Percy Nilsson som ville annat.

När det gäller punkt två skulle jag rekommendera Miljöpartiet (alla andra partier med) att verkligen åka ut i byarna. Leta upp de tappra stackare som kollektivåker med Skånetrafiken fem dagar i veckan för att komma till sina jobb. Särskilt de som har lång resväg.

Det finns folk som går upp innan halvfem på morgonen och känner glädje om de, mot alla odds, är hemma till sex på kvällen. Enbart för att tjäna ihop sina ”fattiga” tusenlappar för att få karusellen att gå runt.

Det är egentligen de människorna som är de stora hjältarna i samhället.

Sedan har jag fem frågor till Miljöpartiet:

Hur kunde det bli så fel med den nya miljölagen 2009 som innebar rena rama digerdöden för alla bensinstationer som sålde under en miljon liter/år?

Kunde de inte fått dispens från kravet om en pump för förnybart bränsle?

Varför var de tvungna att lägga ner så att folk i t.ex. Skillinge får ta bilen in till Simrishamn för att hämta ut varor från apoteket, postpaket, lämna in till Svenska Spel och ATG?

Det kan väl inte vara förenligt med ett bra miljötänk?

Eller var ni vid den tidpunkten så inriktade på att vinna röster i storstäderna inför valet 2010 så ni glömde bort glesbygden?