Söndag, 25 juli, 2021 | Dagens namn är: Jakob |
 
 

Frankrike avgör själv precis som England

Fransmännen bokstavligen rodde hem segern mot Ukraina. Efter ett nästan en timme långt avbrott för kraftigt åskoväder med tillhörande monsunregn, så kom matchen åter i gång på den vattensjuka planen. Det var ”les bleus” som behärskade detta bäst och efter en relativt jämn första halvlek så ökade fransoserna trycket i andra.

Åtta minuter in i andra så får anfallaren Jérémy Ménez bollen vid straffområdeslinjen ute till höger, rycker förbi en försvarare åt vänster och trycker dit ledningsmålet med vänstern mitt i steget. Svårt för den ukrainske målvakten Andriy Pyatov som ser ut att ha tyngdpunkten på fel fot i det läget.

Tre minuter senare är det dags igen. Karim Benzema snurrar förbi en trög försvarare mitt på Ukrainas planhalva, hittar Yohan Cabaye till vänster med en fin passning. Cabaye har lite tur när han får med sig bollen förbi mittbacken, men sedan sätter han bollen utom räckhåll för Pyatov med vänstern och gör sitt första landslagsmål någonsin. Som höll på att bli till två. I 65:e minuten är han en rungande stolpträff från att bli tvåmålsskytt.

Även om Ukraina hade ett par skapliga lägen i första bl.a. genom Andriy Shevchenko så var resultatet rättvist. Frankrike var det bättre laget. Men det är klart – om Shevas skott som strök det vänstra krysset i slutet av första halvlek hade gått in, så hade det säkerligen sett annorlunda ut.

Små marginaler som vanligt mellan vinna och försvinna, vilket vi skulle bli smärtsamt medvetna om ett par timmar senare. Nu har i alla fall fransmännen ödet i sina egna fötter och det är alltid en skönare känsla än att behöva förlita sig på andra. Mitt tips är att båda lagen från den här matchen går vidare.

Well Done

Matchfakta:

 
rip_265x230

…i stället hamnade vi på Graveyard 666 utanför Kiev.

Kommentarer överflödiga.

Men låt oss konstatera att lika lite som livet är rättvist för alla, lika lite är det så inom idrottens värld. Det är hela tjusningen med sporten kan jag upplysa alla er sporthatare. Inga förutsägbara Hollywoodslut utan man lever ofta i ovissheten ända in i det sista.

Som i går när England återigen tar ledningen i den 78:e minuten. Man hoppas och våndas och samtidigt noterar man att svenskarna försöker på alla sätt få till en kvittering för att inte allt ska ta slut, här och nu mot dessa segersäkra engelsmän. För trots alla problem vi har ställt till för dem genom åren så är och förblir vi den där lilla exotiska Törnrosa-nationen, där allt är likriktat med en oskriven Jante-lag.

Ett lag som Frankrike har de all respekt för och spelar därefter, vilket de också gjorde i den första matchen här i EM. Ett avslut på mål, som dessutom blev mål och två utanför. Mot Sverige hade de nio på mål och sex försök utanför. Respekt. Det handlar om respekt – vilket de inte har för svensk fotboll och då vågar man anfalla på ett annat sätt.

Har man sedan lite tur med målgörandet också, behöver man inte oroa sig för Graveyard 666. Men den kan lura bortom nästa match mot Ukraina. Tycker inte att det här engelska laget förtjänar en kvartsfinalplats rent spelmässigt. Svenskarna spelade en bättre fotboll och förtjänade minst oavgjort.

Men någonting har gått snett i det egna straffområdet med positionerna. Sverige har släppt in åtta mål på de fyra senaste matcherna. Flera av dem på fasta situationer eller inlägg. Ett av få insläppta spelmål på sistone var det tredje igår, där Danny Welbeck avgör på ett sätt om är oerhört svårt att värja sig emot.

Men i matchen igår fanns det två saker som var viktigare än något annat. Låt inte Steven Gerrard få stå och måtta med högerfoten och låt absolut inte Andy Carroll få komma upp och nicka ostört i straffområdet. Alla svenskarna visste om detta, men få gjorde något åt det i den 24:e minuten. En stunds ouppmärksamhet och obeslutsamhet så stod det 0 – 1.

När sedan svenskarna vände 0 – 1 till 2 – 1 var jag för några minuter helt säker på att vi t.o.m. skulle vinna gruppen. Av bara farten skulle vi vinna mot Frankrike i sista omgången och Ukraina skulle slå dessa, i mina ögon, halvdana engelsmän. Jag vet, flera av dem har Champions Leauge rutin o.s.v. men Sverige har det stora spelet inom sig, den dagen de till 110% tror på det själv.

Men då måste de ha en frisk Johan Elmander på topp, eller den typen av spelare. Han kan riva upp stora sår i motståndarförsvaret, vilket i sin tur skapar ytor åt de andra. Zlatan Ibrahimović t.ex. Begär inte att någon ska hålla med mig, men det är min fasta övertygelse.

I går hade jag bytt ut Anders Svensson mot Pontus Wernbloom i pausen. Tyckte inte Anders kom till riktigt, slog bort en del passningar och såg lite vilsen ut. Han spelade trots allt upp sig i andra, precis som hela de svenska laget gjorde. Men en ”irriterande” Wernbloom därinne i gröten hade kanske gjort engelsmännen lite surare och förhoppningsvis hade de börjat fokusera på fel saker.

Redan tidigt i matchen tyckte jag mig se en Elmander som inte riktigt trodde på det här själv. Han var inte den torped han brukar vara och det såg ut som om han var hämmad av skadan.

Efter två matcher kan man säga att Sverige har spelat i tur och ordning en helkass halvlek, en bra, en bra och en superbra halvlek. Ändå står vi på noll poäng. Ofattbart. Men fem insläppta på två matcher i stora mästerskap brukar inte betyda avancemang. Däremot kan ibland tre mål framåt räcka men inte den här gången.

I morgon kväll kan vi vara i gott sällskap tillsammans med vice världsmästarna Holland, som förmodligen inte klarar sig vidare från grupp B. Men man ska aldrig säga aldr……

Matchfakta:

 

[standings league_id=17]

Bookmark and Share
 
 
Om Simrishamnsbladet
Om Copyright
Sidfot kolumn 3

[redigera innehåll från kontrollpanelen]

Sidfot kolumn 4

[redigera innehåll från kontrollpanelen]