Har aldrig i mitt 55-åriga sportliv sett något liknande. Har aldrig sett två lag i en stor final uppträda så olika. Ett tufft, tungt men oerhört snabbt och rörligt Spanien…

…mot ett Danmark som var med den första tredjedelen av matchen, sedan åkte de hem till hotellet igen. Skulle man kunna tro åtminstone. För de uppträdde inte som ett värdigt finallag.

Möjligtvis så hade de sista fyrtio minuterna räckt till vinst mot ett svenskt division tre lag. En större mental kollaps i en mästerskapsfinal, alla lagkategorier, kan jag inte dra mig till minnes att jag varit med om.

Det var så pinsamt plågsamt och uppleva att man var jäkligt glad att det inte var Sverige som råkade ut för denna kollaps, medan matadorerna lekte med den stackars kalven.
Efter att danskarna reducerade till 8 – 9 efter knappt tjugo minuter in i matchen så var det som att se sex matadorer mot en ensam stackars försvarslös kalv. Lägg därtill en målvakt stor som en dansk vindmölla och den vassa spanska eggen kunde skära som i mes-smör när allting rasade för danskarna.

Framförallt mentalt. När ingenting stämde för dem. Den på förhand uppbyggda revanschlustan från finalförlusten för två år sedan mot fransmännen, rann av dem lika lätt som när sex matadorer får blodet att rinna av en stackars kalv.

Jag är i chock. Tror nog att hela danska folket också är det. Kan tänka mig att pilsnern flödar som sorgevand ner i törstande danska strupar. 35 – 19. Ser ni? Trettiofem – nitton! I en VM final. Hueadamej som kanske Astrid Lindgren skulla ha skrivit.

All respekt för Spaniens fantastiska handbollslag, som fick folket i staden Barcelona att glömma FC Barcelonas fantastiska fotbollslag för en stund. Men det krävs två för en fair fight och det var där inte i dag.

18 – 10 till Spanien i paus innebar ändå ett litet, litet hopp för de röd/vita. Själv kände jag att coachen Ulrik Wilbek skulle kunna ingjuta mod i de danska grabbarna i pausen.
De kom också ut och gjorde det första målet i andra halvlek som innebar reducering till 11 – 18. Sedan tog det tvärstopp och spelarna började agera som ett pojklag. Åtta raka spanska mål och finalen var slut. Hade jag varit dansk hade jag nog varit ”pissesur” i det läget.

Spanien tog sitt andra VM-guld inför drygt 16 000 åskådare i Palau Sant Jordi i Barcelona. Den första kom 2005 mot Kroatien i Tunisien.
Danmark åker på sin tredje VM-finalförlust och denna gång på ett nästan genant sätt. Första gången var i Västerås 1967 med 11 – 14 och sedan 2011 i Malmö mot Frankrike med 35 – 37.

Nästa gång det är mästerskap i handboll så går det av stapeln i Danmark. Då är det EM, vilket är nästan detsamma som VM. Undrar om de röd/vita klarar av hemmatrycket lika bra som matadorerna från Spanien gjorde?

Det togs ut ett All Star Team också – innehållandes två danska spelare. Plus att Mikkel Hansen blev utsedd till mest värdefulle spelare och Anders Eggert vann skytteligan. Fyra danska spelare som blev som bortblåsta av sju spanska vindmöllor i finalen.

All Star Team VM 2013:

Målvakt: Niklas Landin (Danmark)

Vänste-6:a: Timur Dibirov (Ryssland)

Vänster-9:a: Alberto Entrerrios (Spanien)

Mitt-9:a: Domagoj Duvnjak (Kroatien)

Höger-9:a: Laszlo Nagy (Ungern)

Höger-6:a: Hans Lindberg (Danmark)

Mitt-6:a: Julen Aguinagalde (Spanien)

Mest värdefulla spelare: Mikkel Hansen (Danmark)

Skyttekung: Anders Eggert (Danmark) – 55 mål