”Nobelpriset i litteratur tillkännages en torsdag i oktober. Klockan 10.00 måndagen före den aktuella torsdagen meddelas detta på denna webbplats.”

Så står det att läsa på Svenska Akademiens webbplats. Vem är då favorit i år enligt bettingsajterna?

Bettingsajten braodds.com har samlat de hetaste kandidaterna och sammanställt en oddslista där japanen Haruki Murakami toppar.

Det är överhuvudtaget en bred samling av författare och poeter. Länder som Japan, Kenya, Algeriet, USA, Syrien toppar de fem första på oddslistan.

Här följer de tio hetaste kandidaterna just nu för att mottaga ära och berömmelse och cirka åtta miljoner:-SEK den 10 december på Nobeldagen:

Enligt Haruki Murakami (Japan) själv blev han plötsligt och oförklarligt inspirerad att skriva sin första roman Hear the Wind Sing (1979) medan han var på en basebollmatch.

Murakami arbetade med romanen i flera månader, med några få korta tillägg om dagen, efter sina arbetsdagar i baren.

Detta resulterade i en något fragmentarisk, hoppig text med korta kapitel.

När han var färdig skickade han omedelbart in boken till den enda litteraturtävlingen som antog verk av det formatet och vann förstapriset.

Även i detta hans första litterära verk återfinns många av de grundläggande beståndsdelarna i hans senare författarskap; Västerländsk stil, säregen humor och gripande nostalgi.

Under studietiden i Uganda, skrev Ngũgĩ wa Thiong’o (f. James Ngugi i Kenya) sina två första romaner och sin första pjäs, The Black Hermit.

Weep Not, Child (1964) var den första romanen av en östafrikansk författare och väckte internationellt uppseende.

I Leeds skrev han sin tredje roman Om icke vetekornet som utgavs 1967 och den fick lysande recensioner.

Thiong’o skriver sedan 1978 endast på kikuyufolkets språk kikuyu. Han kritiserade de rika markägarna och politikerna som förtryckte de fattiga för att få egna fördelar.

Han ville nu nå bönderna och arbetarna och övergick därför till att skriva på kikuyu.

Efter uruppförandet av pjäsen Ngaahika Ndeenda på kulturcentret i Kamiriithu fängslades Ngugi utan rättegång. Han skildrade sitt år i fängelse i Detained: a Writer’s Prison Diary (1981).

Allt sedan debuten 1957 har Assia Djebar (f. Fatima-Zohra Imalayens i Algeriet) i skönlitteraturens form behandlat de problem som hon själv bevittnat och varit kringgärdad av; muslimska kvinnors förhållande i Maghreb, det politiska uppvaknandet vid Algeriets självständighetskrig, kvinnors rätt till utbildning och Nordafrikas historia.

Till skillnad från många västerländska feminister som tagit avstånd från olika religioner eftersom de anser dem patriarkala, stödjer Djebar sin feminism med tolkningar av islam och Abrahams och Hagars tid.

Som hon gör i romanen Loin de Médine.

Liksom många andra postkoloniala författare handlar många av Djebars berättelser om språk och identitet.

Joyce Carol Oates (USA) har varit oerhört produktiv som författare och därtill en av de mest hyllade amerikanska någonsin. Flera gånger har hon förutspåtts Nobelpriset i litteratur.

I sitt författarskap har hon anknutit till den romantisk-realistiska traditionella skolan.

Där har individers desillusioner och relationer samt samhällsskildringarna av sin samtids USA varit i fokus, framför det postmoderna formexperimetet.

Romanen Blonde (2000) handlar om Marilyn Monroe och blev mycket omskriven och uppskattad.

Den sålde i stora upplagor och nominerades till prestigefyllda priser som Pulitzerpriset och National Book Award.

I sin diktning är Adonis (Syrien) en utpräglad modernist. Han är särskilt påverkad av de franska surrealisterna.

Men hans lyrik har även referenser till myter och symboler från Mellanösterns mångfaldiga kulturer genom årtusendena.

Han betraktas av många kännare som det arabiska språkets allra främste nu levande diktare och har nämnts som en tänkbar nobelpristagare.

Hans mest kända verk, diktcykeln Sånger av Mihyar (1961), hålls som en höjdpunkt i nyare arabisk poesi och i modernistisk poesi över huvud taget.

Philip Roth (USA) har skrivit 28 romaner från debuten 1959 fram till 2007, varav flera prisbelönta. Sitt författarskap har han beskrivit som att ”skriva fejkade biografier och falsk historia”.

Redan i hans tidiga romaner skildrar han sexuella scener mycket närgånget och uteslutande från den manliga synvinkeln, varför han ibland har betecknats som pornografisk och antifeministisk.

Sedan debuten med Farväl, Columbus har Roths författarskap genomgått flera utvecklingsstadier.

Han återgår ofta till sin egen bakgrund som judisk medelklass och låter detta vara scenen för sina berättelser. Han har likaledes kritiserat åtskiljandet mellan kategorierna fiktion och självbiografi.

Svetlana Aleksijevitj (Ukraina) kallar sin svit dokumentärromaner för Utopins röster – Historien om den röda människan.

Den första boken i sviten, Kriget, har inget kvinnligt ansikte där kvinnor berättar om sin tid i Röda armén under det Stora fosterländska kriget (andra världskriget).

En rättegång mot Aleksijevitj och hennes bok Zinkpojkarna inleddes 1992 i Minsk. Men tack vare demokratiska krafter i landet lades åtalet ned.

Under slutet av 1990-talet blev Aleksijevitj utsatt för trakasserier och påtryckningar av Lukasjenkoregimen och år 2000 lämnade hon landet.

Aleksijevitj bodde först i Paris och åren mellan 2006 och 2008 i Göteborg. Därefter flyttade hon till Berlin innan hon 2011 återvände tillbaka till Minsk, Vitryssland.

I samband med studentprotesterna 1986 blev Bei Dao (Kina) oanställbar och opublicerbar i Kina.

Efter protesterna och massakern på Himmelska fridens torg 1989 i Peking, där några av hans diktrader skanderades, valde han att stanna i landsflykt för att undvika fångenskap.

Han bodde bland annat i Tyskland, Sverige och Kalifornien. Hans dåvarande fru och deras dotter fick återförenas med honom först i mitten av 1990-talet.

Bei Dao har sedan 2006 åter möjlighet att leva och verka i Kina. Hans verk var länge otillgängliga i Kina men har åter börjat tillåtas.

De har översatts till 25 språk. Utöver sin diktning har han även utgivit noveller, essäer och romaner.

Milan Kundera (Tjeckien) började sin litterära karriär som poet och hans första bok, poesisamlingen Clovek zahrada širá, publicerades i dåtida Tjeckoslovakien 1953.

Han utkom med ett flertal ytterligare poesisamlingar. Bl.a. en framgångsrik pjäs i en akt, Majitelé Klícu (1962), som behandlade problemet med den enskilda människans bevekelsegrunder för politisk handling.

Även novellsamlingen Kärlekens löjen (1963) utkom innan han beslutade sig för att börja skriva romaner.

Hans debutroman, Skämtet (1967), handlade om stalinismens inverkan på känslolivet och blev en mindre internationell framgång.

Kundera gjorde 1984 stor internationell succé med Varats olidliga lätthet. Boken var förbjuden i Kunderas hemland fram till 1989.

År 1988 blev boken film med bland andra Lena Olin, Daniel Day-Lewis och Juliette Binoche i rollerna.

Efter att ha givit ut novellsamlingar gav Péter Nádas (Ungern) ut sin första roman Slutet på en familjeroman år 1977.

1986 publicerade han sin andra roman, Minnesanteckningarnas bok, som beskriver världen som ett system av relationer som länkar människor till varandra.

Han undersöker, med bakgrund i den europeiska kulturens historia, upplösningen av personligheten och möjligheten att trots detta finna mening i världen.

2005 utkom romanen Parallella historier. Handlingen är uppbyggd runt två familjers historia; En av familjerna, Lippay-Lehr, är ungersk och den andra familjen, Döhring, är tysk. Dessa två huvudspår länkas ihop genom händelser och personer.