I gårdagens City-tidning skrev krönikören Sofia Petersen om ”kravbananer, utrotningshotade djur och ilska”.

Har man någon form av anständighetsgräns för hur människor ska uppföra sig mot djur (för all del även mot människor) så borde alla ta sig en funderare på vilken nivå den gränsen bör befinna sig på. Framförallt när man har läst hennes ilskna krönika. Läs hela här

WWF (Världsnaturfonden) gör ett jättejobb för att rädda kvar lite heder åt människan, men det är ju något som vi alla borde hjälpa till med.

Då kan man inte hålla på och utrota vissa djurarter bara för att komma åt vissa delar som dessa djur bär på. Som t.ex. elfenben och noshörningshorn.

Hade det åtminstone varit för att ge svältande barn i Afrika och annorstädes lite mat för dagen och hopp om att det finns ett bättre liv så hade det varit en helt annan sak. Men givetvis inte utrota dessa djur. Inte ens för en sådan sak.

I det här fallet handlar det om tre P istället. Profit, Potens och Penis. Alltså, många vill tjäna pengar och höja sin potens med lite pulver från malda noshörningshorn och det hela styrs såklart av affärsmän.

Personligen ska jag inte gå och dö lite av ilska som Sofia skrev. Jag nöjer mig med att gå in och kolla så medlemsavgiften till WWF verkligen har blivit dragen. För nattsömnens skull.

Bra rutet och skrivet Sofia. Hoppas dock att du överlevde ilskan.