Fredag, 29 mars, 2024 | Dagens namn är: Jonas, Jens |
 
 

Regeringen och riksdagen gillar inte mänskliga rättigheter i Sverige

Rubriken ovan är från den webbaserade medborgarrättsrörelsen ”Marschen för funktionshindrades mänskliga rättigheter”. Vidare säger dom ”Sveriges regering och riksdag gillar inte mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta. Dom vill helt enkelt inte att vi med en funktionsnedsättning skall ha sammma rätt att vara fullt delaktiga i samhället, som den övriga befolknningen har rätt till.”

Vi kan nog alla hålla med om att vi någon gång känt känslan att det inte är så lätt att leva i ett samhällssystem som vårt, även om det på ytan ser ut som den enklaste saken i världen.

Det borde och kunde varit varje människas egna lilla ¹Shangri-La, oavsett vilket land man bor i. Men det upplevs av vissa som sitt eget lilla ”fängelse”, även här i ”välfärdslandet” Sverige.

Hur skulle du uppleva det om du helt plötsligt blev blind och dessutom rullstolsburen? Sedan får du beskedet att du inte anses vara i behov av personlig assistans trots att det är en mänsklig rättighet enligt ”KONVENTIONEN OM RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING”, artikel 19 (ej att förväxla med FN:s ”mänskliga rättigheter” från 1948).

Du sitter där i din rullstol och ser inte handen framför dig. Känslan? Tänk dig in i den känslan. Precis så är det för en av skribenterna i ”Marschen för funktionshindrades mänskliga rättigheter”.

Jag hörde en gång för flera år sedan ett radioprogram där den f.d. TV-personligheten och numera radioprofilen Täppas Fogelberg uttala sig om sin blindhet.

Han hade haft självmordstankar sa han och då hade han ändå ingen rullstol att sitta i.

I en artikel på Aftonbladet 2005 sa han så här:

Du säger, att du nu fullt ut har accepterat din blindhet. Kan man verkligen göra det?
– Ja, jag påstår det. Det har inte varit en lätt procedur. Den tog många år, det gick åt en hel del starköl, en hel del stesolid, många tårar, mycket smärta, mycket prat, många besök hos både bra och dåliga psykologer.Det tog väldigt mycket kraft.
Varför föll polletten ner?
– Det vet jag inte, men det var väl så ordentligt bearbetat, till slut. Jag insåg att det inte skulle hoppa ut någon Kasper ur garderoben och säga, att allt bara var på skoj och att jag skulle se igen.
Vad är värst med att vara blind?
– Att man inte kan flirta. Att man inte ser spontana, eller snabba, ögonkast. Jag är allvarlig när jag säger det. Mötet med människor blir alltså annorlunda, svårare. Jag har en son, Kurt, 6 år. Honom har jag aldrig sett. Det kan vara litet roligt också, som när jag träffade en tjejkompis på krogen. Hon var rätt packad och tyckte absolut att jag skulle känna på hennes bröst. Och sedan på väninnornas. Och jämföra. Och tala om vilka som kändes bäst. Det blev väldigt fnittrigt.

I pressmeddelandet från tidigare nämnda medborgarrättsrörelse står det vidare:

”Om regeringen och riksdagen verkligen menade vad dom säger, så hade konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta redan varit implementerade i den svenska lagstiftningen. Då kunde man åberopa den när man lämnar in en ansökan om dom olika insatser man kan behöva få på grund av sin funktionsnedsättning.”

”Vi kan alltså säkert konstatera att personlig assistans är en av de serviceformer som FN-konventionen beskriver som en rättighet.”

”Så länge regering och riksdag inte ser till att konventionen blir implementerad i den svenska lagstiftningen, så driver regeringen och riksdagen en rent fientlig politik gentemot dom funktionsnedsatta medborgarna. De stänger ute dessa personer från ett aktivt socialt liv i full samhällsgemenskap.”

Det finns redan ett stort antal fantastiska människor som arbetar med personlig assistans just för att de känner att de vill hjälpa till. Men om staten ville kunde de bli än fler, men ibland kan jag inte låta bli att få känslan av indignation.

För staten vill inte = liktydligt med att det kostar stora summor pengar. Pengar som staten tydligen inte har eller har för avsikt att avsätta till dessa hjälplösa människor med sina akuta behov av personlig assistans.

Jag blir även konfunderad. Väldigt konfunderad, när jag hör att Sverige ska ta emot 100 000 nya flyktingar år 2015, vilket i sig är en fin insats, men borde man inte först stötta och hjälpa alla de som redan är i landet och deras behov.

Stötta och hjälpa dem oavsett ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung och eventuell funktionsnedsättning.

Det borde självklart vara slutmålet för en svensk regering, oavsett partifärg, så att Svea rike åter kunde skryta med att vara ett välfärdsland i yttersta världseliten.

Ett välfärdsland för alla. För det är vi inte längre, oavsett vilka siffror de kommer dragandes med.

Det kan alldeles för många invånare vittna om.

Här kan du läsa om Marschen för funktionshindrades mänskliga rättigheter. Där hittar du både artikeln som gått ut som pressmeddelande och konventionens alla artiklar.

Här är några intressanta artiklar ur FN:s ”Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna”.

Artikel 23

  • Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.
  • Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
  • Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.
  • Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.
  • Artikel 24

  • Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.
  • Artikel 25

  • Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
  • Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.

  • Fotnot ¹

    Shangri-La är den fiktiva, paradisartade plats som förekommer i James Hiltons roman Bortom horisonten (Lost Horizon), som utkom 1933. Platsen anges ligga i en djup dalgång någonstans bland bergen i Tibet och människorna som bor där åldras endast obetydligt.


    Bookmark and Share
     
     
    Om Simrishamnsbladet
    Om Copyright
    Sidfot kolumn 3

    [redigera innehåll från kontrollpanelen]

    Sidfot kolumn 4

    [redigera innehåll från kontrollpanelen]