Varför Cesare Prandelli? Varför gav du bort den här finalen på förhand? Svaret är nog ganska enkelt – förutom att Spanien är ett förbannat skickligt fotbollslag. Italien har inte den typen av anfallare som du kan ge en order likt den Paulo Bento i Portugal gav till Hugo Almeida i semifinalen mot spanjorerna.

Det är där du måste börja störa dessa passningsvirtouser om du överhuvudtaget ska få ”låna” bollen innan hjärtdefillibratorn måste plockas fram. Vem av Mario Balotelli, Antonio Cassano eller Antonio Di Natale skulle springa och jaga utan boll som Almeida gjorde? Ingen vågar jag påstå. Det skulle vara som att placera Zlatan som defensiv mittfältare. Vilken förbundskapten skulle vilja få den idiotstämpeln på sig? Återigen ingen vågar jag påstå.

Jag tror att Prandelli visste om detta problem för han såg säkert samma saker som jag gjorde i matchen mellan Spanien – Portugal. Men vad göra? Ställa över någon av Cassano eller Balotelli? Återigen samma problem – vem skulle ta ”Almeidas” roll längst fram? Ingen – italienarna har inte den spelartypen i truppen. Daniele De Rossi kunde axla Moutinhos roll som en urkraft på mittfältet. Men det måste börja allra längst fram annars blir man överspelad så säkert som ett amen i kyrkan.

Nu tog Prandelli den enkla vägen genom att försöka med samma gubbar som tidigare – med den skillnaden att de föll tillbaka till gamla ”synder” med ett stundtals lågt försvarspel i hopp om att kunna kontra mot dessa skickliga spanjorer.

Det tog en kvart så var finalen över. Efter en liten upprullning så hittade Andrés Iniesta med en bra passning Cesc Fàbregas ute på högerkanten som pricksköt David Silva på pannan fram till 1 – 0. Redan då kändes det som att all spänning dog hastigt men mindre lustigt. Mest på grund av sättet som matchen utvecklade sig på.

Italienarna med sin tillbakadragna hållning gav bort övertaget till spanjorerna, vilket enligt min mening är det samma som att ge sig ut på ett självmordsuppdrag. Får spanjorerna spela sitt tic-tac-toe spel utan att motståndaren stör dem i uppspelsfasen, så kan man lika gärna bjuda dem på den godaste paellan som finns att få tag på. De roffar åt sig hela rasket utan en tanke på att dela med sig.

Vicente del Bosque var ju inte dummare än att han förstod att om han skar av den lilla centrala biten Andrea Pirlo från den där superba paellan, så skulle han på ett enkelt sätt få två stillastående och villrådiga anfallare att käka upp tillsammans med tre frustrerade mittfältare och ett hjälplöst försvar.

Hjälplösa var precis vad försvaret var när Xavi Hernández hittade ytterbacken Jordi Alba med en perfekt passning. Det fanns väl ungefär en halv meter att sätta bollen på i den halvlånga passningen för att frispela löpmaskinen Alba och det var så klart inga problem för Xavi. 2 – 0 i 41:a minuten och ridå ner för Gli Azzurri.

Dessförinnan hade italienarna tvingats till ett byte bland backarna då Giorgio Chiellini tvingades utgå p.g.a. skada. Men det spelade ingen roll för det här var Spaniens match – från början till slut. Inte så mycket beoende på slutresultatet utan mer för sättet som den utspelades på. Visst, Italien hade ett par chanser i den första halvleken, men de avslutade antingen väldigt lamt eller genom långskott som antingen gick över eller på Iker Casillas som inte hade några större problem att avvärja dessa.

I pausen stannade Cassano kvar i omklädningsrummet och di Natale kom in i spel och det såg inledningsvis bättre ut för Italien. Några hörnor efter bra anfall och en antydan till lite press på spanjorerna men sen vet i f-n vad som tog åt Prandelli. Varför göra ett sådant byte som det i 57:e minuten? Det sa jag redan när det skedde och inte när skadan redan var skedd.

Förstod ingenting av det bytet. För Riccardo Montolivo hittade mer och mer in i matchen och hade ett par riktigt fina djuplespassningar innan han blev utbytt. Mot Thiago Motta. Som redan tidigare har haft skadekänningar och nu kom in med över en halvtimme kvar av matchen som italienarnas sista byte. Givetvis gick han sönder fem-sex minuter senare. Baksidan låret – en nuförtiden klassisk muskelsträckning av någon konstig anledning.

Där och då kom nog restaurangverksamheten igång igen i stora delar av Italien. Att behöva spela med tio man och ett 0 – 2 underläge mot regerande mästarna fick nog den mest optimistiska kock i Italien att återgå till sysslorna. ¹Restauranggästerna började få sina beställningar levererade till bordet ivrigt diskuterandes om de skulle beställa Prandellis huvud på ett fat eller inte. Som dessert.

Men det tycker jag inte hade varit rättvist mot honom. För han har gjort ett bra jobb med tanke på förspelet inför Euro 2012 angående den stora spelskandalenden och med det material som fanns att tillgå. Italienarna har gjort några riktigt bra matcher och spelat en positiv fotboll som har framtiden för sig.

Resten av matchen blev en ren formsak för spanjorerna. Med en kvart kvar så byttes Fernando Torres in och nio minuter senare gjorde han 3 – 0. Helt fri med Gianluigi Buffon gjorde han inget misstag och han var även inblandad i matchens prestation till 4 – 0 målet.

Men en sak är säker. Femdomarsystemet kommer att bli föremål för granskning efter detta mästerskap – det måste det helt enklet bli. I Euro 2012 har det varit alldeles för många situationer där inte den fjärde/femte domaren har fattat ett beslut. Eller så har han det men huvuddomaren kanske har negligerat det. Skulle varit intressant att få veta det.

Som det nu verkar så har den fjärde/femte domaren den enklaste uppgiften för att få arvodet utbetalt för sitt uppdrag. Stå därnere bakom målet på första parkett och kolla in de bästa lirarna Europa har att erbjuda. Men fatta absolut inga beslut som stör/går emot huvuddomarens uppfattning.

Om du har förstått detta så får du en härlig semester att se fram emot med alla utlägg betalda och lite pengar och souvenirer med dig hem. Igår så var det två situationer där det kunde/borde blivit straff om de hade vågat trotsa huvuddomaren.

Först får en italienare en rejäl armbåge i nyllet av en spanjor och stupar långt inne i det spanska straffområdet. Ingen reaktion från mannen på första parkett. Senare en solklar hands på en italienare där man i TV-rutan ser hur parkett-mannen står och kollar på situationen men samtidigt blev attackerad av en svärm ukrainska megastora mygg som gick till angrepp mot hans ögon.

Någon annan förklaring finns inte. Det måste vara så eller så är han medlem i de blindas riksförbund. Man får skatta sig lycklig att dessa fega icke-beslut inte fick betydelse för matchens utgång. Inte denna gång. Men snacka om skön semester.

Ska fortsätta på det viset så får UEFA eller FIFA gärna ringa mig nästa gång det är ett stort mästerskap på gång. Tar gärna på mig den sysslan, och obetald under matcherna, om ni står för resten av utgifterna. Mr President Sepp Blatter, phone me 2014! Jag tar mer än gärna hand om matcherna i Rio de Janeiro. Eller varför inte flytta Formel 1-loppet i Sao Paolo till de veckorna fotbolls-VM spelas där?

Jag alternerar gärna. Två brasilianska flugor i en smäll. Mums.

Matchfakta:

¹ Satt själv som en hungrig restauranggäst i Italien 1982 under VM-finalen mot Väst-Tyskland. Paolo Rossi gör 1 – 0 i 57:e minuten och helvetet bryter löst. Marco Tardelli (han med den hypnotiserade blicken efter målet) gör 2 – 0 i den 69:e minuten och maten börjar serveras på borden – inte enbart dryckerna. Italien vann till slut med 3 – 1. Sedan var det fest hela natten och morgonen och ingen gick och lade sig för att sova. Mer än vi fyra svenskar som skulle vidare senare under dagen. Vi försökte i alla fall framåt morgonen.