Lördag, 19 september, 2020 | Dagens namn är: Fredrika |
 
 

En enkel energisnål resa för Spanien

Den här matchen hade jag sett fram mot med ett stort mått av nyfikenhet. Nyfiken på hur fransmännen skulle ta sig an spanjorernas tic-tac-toe spel inom laget. Den nyfikenheten höll på att övergå i leken med ögonlockströttheten. Ni vet den där om hur du kämpar med att hålla ögonlocken på plats med olika metoder. Matchen blev enahanda.

Fransmännen hade en frispark mot krysset av Yohan Cabaye i första halvlek, som Iker Casillas tog hand om. Vilket han också borde göra från det avståndet. Det var i stort sett allt. Matchen tog aldrig riktigt fart för fransmännen, utom när Franck Ribéry hade bollen. Men det var de få gånger spanjorerna lånade ut bollen.

Deras ledningsmål i den 19:e minuten var däremot väldigt uppiggande att se på. Då liknade det mer den djupledsfotboll man är lite mer van vid att se på våra breddgrader. Andrés Iniesta vänder upp på mitten och driver framåt, spelar i exakt rätt ögonblick ut till Jordi Alba på vänsterkanten som rycker förbi en fallande Debuchy, måttar ett perfekt inlägg som Xabi Alonso lika perfekt trycker dit med pannan.

Han gör det precis som man ska göra. Dit med bollen i det hörn målvakten kommer ifrån och med en studs ner i marken. Eller backen som upplänningarna säger. Har alltid trott att en backe var ner- eller uppför. Aldrig på plan mark.

Men det här är ingen fotboll jag personligen är så förtjust i. 90% i sidled eller bakåt och ingen intensitet i spelet alls. Kan inte förstå hur två grannländer kan springa omkring så här mot varandra utan tillstymmelse till rejäl kamp. Tänk er en match mellan Danmark och Sverige i en EM-kvartsfinal så fri från känslor. Nä, skulle inte tro det.

Det fanns inga synbara känslor inblandade mer än när det blev mål och när fransmännen skakade på huvudet mot varandra. Mest Ribery. Men jag förstår honom. Han såg ut som om han ville och trodde på det i alla fall.

Fransmännen provade med att sätta in Samir Nasri, men inte blev det bättre. Nu ryktas det om nya bråk inom det franska laget. Men det ger jag f_n i även om det skulle vara sant. Är man i kvartsfinal i ett stort mästerskap, för sitt land eller sin klubb, så spelar man för äran och självkänslan. Att man har presterat det bästa man kan. Punkt slut!

Allt negativt läggs åt sidan de närmsta 90 eller 120 minuterna och personliga ”vendettor” får man ta upp efteråt. Kan man inte det ska man inte spela. Vet inte om så var fallet med vissa fransmän igår. Personligen trodde jag på detta franska lag innan EM startade. Fyllda av revanschlusta efter fiaskot och bråken i VM-2010 och misslyckandet i EM-2008.

Det är ok med en kvartsfinalplats när det är Spanien man ställs emot – att det tar slut där – men det är inte okej med sättet det görs på. De hade chansen från den 20:e till den 90:e minuten att kvittera och få till en förlängning. Men det såg banne mig ut som om de inte trodde på det själv. Urusel attityd av extremt högavlönade proffs. Hade Sverige betett sig så då hade Hamréns avgång krävts på ett fat av kvällspressen.

Givetvis behövs det två för att en tango ska kunna fullbordas. Men spanjorerna ville dansa själva och fick tillåtelse till det med, så det blev aldrig någon tango man kommer att minnas med välbehag. Inte jag åtminstone.

För det kryllade inte av chanser direkt. Fransmännen hade bollen 45% av tiden men orkade bara åstadkomma ett försök på mål och tre utanför. I kvartsfinalen kvällen innan hade grekerna mot tyskarna fem på mål och fyra utanför. Med 34% av bollinnehavet. Det säger en hel del om tron på sin förmåga oavsett motstånd.

Måtte nu inte matchen ikväll mellan engelsmän och italienare bli samma ensidiga historia. Tror dock inte det. Inte när det står brittiska män på andra sidan under ledning av Roy Hodgson. Press och ”smäll” på bollhållaren är vad italienarna får räkna med.

När får vi den första 0 – 0 matchen i detta EM? Ikväll? Nej, jag tror det blir i finalen. Spanien – Tyskland och ingen vill blotta sig. Straffar och tyskarna har bäst nerver. Mesut Özil sätter den sista och blir stor nationalhjälte. Det är mitt tips och jag har aldrig rätt när jag tippar. Stackars Özil som säkert missar. Stackars Tyskland.

Matchfakta:

 
Bookmark and Share
 
 
Om Simrishamnsbladet
Om Copyright
Sidfot kolumn 3

[redigera innehåll från kontrollpanelen]

Sidfot kolumn 4

[redigera innehåll från kontrollpanelen]